Fem och en halv vecka. 39 dagar. Det är sjukt att jag inte kunnat träffa dom här varma själarna tidigare. Höll på att börja gråta när jag stod och krama linn. Wow vilken energikick iag fått och trots 2 panikattacker innan vare så värt det. Och jag fick även det bevisat för mig själv att även dom är en sån stor trygghet för mig. Vi samlades i alla fall hemma hos linn och jag hade med mig fika, så där satt vi och mös några timmar. Men nu äre dags att försöka sova lite, sov gott eller något.