Jag längtar alltid här ifrån men aldrig hem

I torsdags efter skolan försvann jag till MK ett tag innan vi begav oss till stan. Där slog sig Ellen & MK sig ner vid cupido medan jag och Max middagsdejtade på Mc donalds. Hem till MK igen där vi började föra och vid halv tolv intog jag Williams för våran standar ölkvällar. På något sätt lyckades jag komma hem utan legg, bankkort osv och alldeles för många sms och samtal som inte borde ha existerat. Men jag kom hem i alla fall.
 
Igår runt fem stod vi på UKK redo för Veronica. Innan var vi tvugna att stå längst fram och se på massa skitband innan hon äntligen strax efter tio kom upp på scen. Det är en sån sjuk lycka som rinner i kroppen när jag hör henne och känslan när hon kollar en rakt in i ögonen är helt sjuk. Jag & Ellen drog i oss en del mat från Max efter som belöning för att vi klarade att stå i sex timmar. Så sjuk värd kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: