Åkte in till stan runt sex och mötte upp min andra halva. Vilket kan ha varit mitt smartaste val, har äntligen fått skrattat som jag inte gjort dom senaste dagarna, jag har fått ur mig all ilska och delat med mig utav min glädje. Sen satt vi både och inte riktigt förstod att vi ska se Veronica på lördag, det är sinnes sjuk på riktigt. Har inte längtat till något så mycket som jag längtar till det. Imorgon väntas skolan, hoppas jag överlever.