Kan vi inte vara nära bara en minut

Resan började vid fyra då jag och Ellen satte oss på tåget mot Norrköping. EFter att tryckt i oss en Cupidosallad och kollat på julkalendern så var vi framme. Med hjälp av en kille som tog en omväg för våran skulle så kom vi till Flygeln och bara 20 minuter senare stod vi längst fram i väntan på Veronica. Det var så häftigt. Jag stod där och kunde inte förstå att jag verkligen såg henne live. När vi var på väg ut ser vi Ellens pappa stå där inne då han blivit insläppt han också. Med en signerad biljett och tygpåse och ett stopp på MacDonalds åkte vi hem och var hemma vid halv ett då jag somnade bums!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: