Idag har jag upplevy sån här extrem lycka. Varför? Ja du det undrar jag med. Dock går jag ständigt med oron att ångesten ska dyka upp vilken sekund som helst. Tills den känner för att komma tillbaka ska jag bli frisk, fortsätta räkna dagarna till min 18 års dag (5 dagar kvar) och bara njuta. Kan förövrigt meddela att jag lyckats kamma hem ett VG i en kurs vi knappt gjort något i och även haft en idrottslektion för min kära klasskamarat idag. Jag är helt enkelt redo för helg nu.
